Ledigt

Jag tar en PAUS…

<3

på återseende!

Min inre Stillhet

Livet knallar liksom på. Jag jobbar, kommer hem, fixar och donar. Visst händer det saker, visst skulle jag kunna hitta massor av ord och inspiration för att få ned några rader här, men icke. Jag orkar liksom inte för det är ett stiltje inom mig som jag för stunden inte kan eller ens vill sätta ord på.

Det snurrar fort nu, omkring mig och jag vill hålla mig kvar, fast med sinnet och logiken i behåll. Jag vill älska min fantastiska familj och supa in atmosfären och dynamiken i allt som händer. Jag ler inombords samtidigt som jag gråter då familjen förändras, precis som den ska. Allt är ok, allt är bra, intalar jag mig själv samtidigt som jag stundtals vill frysa tiden så att jag kan fotografera med min inre kamera, hejdlöst och fanatiskt.  Jag vill komma ihåg allt när denna hektiska period i livet rinner ut för att ersättas av Den Andra Perioden då stillhet kommer att råda i detta hus.

På återseende

//AH

Skön trötthet

Vi har vandrat idag. Jag, Kärleken och Lillebror. En lång skogspromenad, välbehövlig. Mina fötter värker så klart efter att ha släpat runt med mig och 15 kilos övervikt. Tänk, 15 liter mjölk att bära liksom, skrämmande.

Jag tar tag i saken när det passar. Jag tänker ändå inte sitta på stranden i sommar, halvnaken. Med eller utan 15 liter mjölk runt mig, I am not a sunbather, eller hur man nu säger.

Lillebror hade en migränattack idag. Jag trodde honom dock inte då han kört rätt så friskt med huvudvärk sista tiden. När han väl låg och nästan kräktes trodde jag honom. Han hade då redan fått en smältis alvedon utifall att. Nu har han bestämt självmant att INTE luras. I alla fall inte med huvudvärk. Han drog ett streck vid halsen och sa att här går gränsen, jag får väl säga att jag har ont i en arm i stället.. Lilla Prins Bus, vad vore livet utan honom? Fattigt, tråkigt, tomt och innehållslöst.

//AH

Vacker text (inte av mig).

Censurerade tankar

har inte gjort mig fattig..

Men jag har aldrig känt mig så sliten som nu

så trött och ful.

Visst kan jag kämpa vackert och le

men på bilden står Ågren bredvid

och klappar mig på axeln.

Sen lägger vi in backen

och kör så långt in i mörkret

att vi inte hittar ut.

Här är jag min kära

men helt utan masker

här är jag min älskade

med alla later och laster.

Jag orkar inte ljuga för dig

för är det så att du vill älska mig

så kan jag inte spela

jag har nog med att överleva.

Och jag vet att du kan få mig

det är mer än bara det..

…Eva Dahlgren

Tänk att det finns människor som kan skriva en text som berör så fantastiskt mycket. Människor som genom sina ord kan få andra själar att gråta ut sina stenar och få dem att känna sig friare och som mer hela… Jag är mållös. //AnnelieH

som en gudinna.

Jag sover som en gudinna. Jag struntar i TV:en på kvällarna och lägger mig i sovrummet. Läser, lyssnar på radion, pillrar med min iPhone. Påsken har varit ett härligt avbrott i stressen, den dagliga. Kärleken däremot har varit sjuk, rejält dålig men allt har flutit på rätt bra ändå. Lillebror börjar dock klaga på att han håller på att svullna igen, som en hamster ni vet. Vi får se vart det leder.

I morgon är det jobb igen.

Jag ska njuta nu och känna hur friheten smeker mitt sinne, mitt glada sinne. Ska börja med en kopp kaffe, yes!

//AH

Rokad

Jag sitter här med ömmande kropp, värkande rygg och stela leder. I natt har jag för den sista gången sovit på min madrass, på mitt kalla golv med min snarkande trygghet bredvid mig i soffan, 30 centimeter ovanför mig. I natt har jag, för sista gången vaknat upp för att en familjemedlem behövde badrummet och då klev över mig. I dag börjar mitt nya liv som stolt rumtillhörande kvinna. Vi kommer att utföra en rokad!

Älvan flyttar ut i lillstugan, Storebror flyttar in i hennes rum och lillebror flyttar in till hans rum och vi, Kärleken och jag, flyttar in i lillebrors pytterum. Feels like I am dreaming!

I kväll ska jag ligga i mitt ”nya” rum, med tända ljus och bara njuta av att jag lever, andas och älskar.