h1

Kärlek

16 oktober, 2009

Du, min lilla blomma. Så färsk att daggen inte hunnit torka utan rinner nedför dina vackra kronblad. Du är ny i denna värld av svekfullhet, av avundsamhet och sorger.

Livet är tufft ibland. Stundtals är det som att vandra i en flod av gammalt äckligt stelnat tuggummi. Ångestens smekande klor får fäste i perioder och blandas med sorgelösa dagar då skrattet klingar genuint mellan porlande bäckar.

Jag har gått den vägen då allt för stunden bara svartnar. Det rasar omkring, allt bara går så satans sönder innuti att du tror att dagen aldrig mer kommer att gry. Tro mig, lilla blomma, den kommer att gry. Solen kommer att skina och de skrattande fjärilarna kommer återigen att cirkla runt ditt så bedårande vackra huvud.

Jag finns här, i tysthet. När just du behöver mig, då finns jag här, i bakrunden. Fullt redo att slänga ut en ledande hand. En guidande kram, ett ögonblick av insikt. Jag delar det med dig, min sköna. Men bara om du vill.

//Nordic

Annonser

3 kommentarer

  1. Fint skrivet!


  2. Stämningsfullt och poetiskt skrivet. Nice! Kram


  3. Viktiga ord. Jag läser många gånger och tänker att precis så skall den vara. Kärleken.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: