h1

tristess med finess

15 november, 2009

Livet traskar på. Just nu känns det som ett evinnerligt vakum. Jag går upp på morgonen, följer de sedvanliga rutinerna. Tar mig sedan till jobbet, följer de rutiner som finns där. Slutar, hämtar lillebror, åker hem för att återigen följa de ingrodda, dammiga rutinerna för att slutligen somna helt utmattad till 22-nyheterna. Som en cirkel, som ett gammalt gnisslande hjul som snurrar på, år ut och år in.

Vilken tur att det faktiskt händer saker där i mellan. Vilken tur att Lillebror stundtals beter sig som en vild, rabiessmittad gås. Härligt att det nästan är OMÖJLIGT att väcka Storebror på morgonen vilket  senast fick mig att koppla ur hans dator och HOTA med att springa iväg med den om han inte vaknade. Jag sprang iväg med den, en bit hann jag innan han vaknade till och undrade vad hans psykomorsa egentligen höll på med! Ovärdeligt att Älvan stundtals beter sig som om hon inte någonsin lärt sig rim och fason. Och Kärleken, vilken jävla TUR att han inte sitter här, perfekt med glänsande leende utan får mig helt sanslöst GALEN ibland med sina dumheter och tokerier.

Jag lever. Mitt i allt det där gråa, vardagliga, trista tristessen så lever jag ett högst vanligt ovanligt liv där varje centimeter av min hjärna arbetar, varje tum av mitt känsliga hjärta får jobba.

Tack livet, tack universum. Nu ska jag banne mig ut och krama ett träd.

//Nordic

Annonser

9 kommentarer

  1. Ja det är tur att nära och kära ser till att vi får känna på att vi lever..! 😉

    Ha en skön tur bland träden!

    KRAM


  2. Härligt Annelie!
    Dina ord får en sannerligen att tänka till om vardagen! Att det inte bara är tristess och rutiner som leder våra liv!
    Just nu tittar jag ut genom fönstret och ser en blå himmel komma fram ur molnen och detta ger mig energin tillbaka efter en sen festnatt (men kul var det)!
    Vanligt, ovanligt liv? Ja, så är det ju faktiskt….
    Ska nog gå ner i stugan och ta lite hand om mig (det var ett tag sedan)!
    Oj! Pratar om mig själv, men det är till dig!
    Massor med kramar fyllda med livskraft.


  3. Jag brukar säga detsamma:
    MAN KÄNNER IALLAFALL ATT MAN LEVER!
    Och det är ju onekligen tusen gånger bättre än motsatsen.


  4. Vilket härligt inlägg!!!
    Du låter stark! Hoppas du känner dig så!
    Kram


  5. Bra du lever ditt liv..och precis så skall det vara..du lever här och nu!!!
    Bamsekram


  6. Haha! Ja, det är tur att ungarna finns och rör om i grytan! Och att makarna är så härliga, fast dom säkert blir irriterade på VÅRAT beteende ibland också! =)

    Kram kram vännen!


  7. Låter som du lever ett högst normalt familjeliv! När man sedan ser tillbaka på de där galna åren, så är det bara de lyckliga stunderna man minns….
    Kramar!


  8. Tack äntligen fick jag ett gott skratt en söndagsa morgon Du ljuvliga människa som skriver ,så man lever sig in + känner igen sig Ja när mina var små fanns ingen dator ´, men ack TV:n.


  9. Haha, det är rätta takter det.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: