Fortsätta eller inte?

Jag har haft en paus på nästan ett år. Frågan är, den stora om jag ska fortsätta eller inte. Har en blogg på fotosidan.se men ibland vill jag var personlig. Jag ska suga på denna karamell ett tag, sedan får vi se…

 

Ledigt

Jag tar en PAUS…

❤

på återseende!

Min inre Stillhet

Livet knallar liksom på. Jag jobbar, kommer hem, fixar och donar. Visst händer det saker, visst skulle jag kunna hitta massor av ord och inspiration för att få ned några rader här, men icke. Jag orkar liksom inte för det är ett stiltje inom mig som jag för stunden inte kan eller ens vill sätta ord på.

Det snurrar fort nu, omkring mig och jag vill hålla mig kvar, fast med sinnet och logiken i behåll. Jag vill älska min fantastiska familj och supa in atmosfären och dynamiken i allt som händer. Jag ler inombords samtidigt som jag gråter då familjen förändras, precis som den ska. Allt är ok, allt är bra, intalar jag mig själv samtidigt som jag stundtals vill frysa tiden så att jag kan fotografera med min inre kamera, hejdlöst och fanatiskt.  Jag vill komma ihåg allt när denna hektiska period i livet rinner ut för att ersättas av Den Andra Perioden då stillhet kommer att råda i detta hus.

På återseende

//AH

Skön trötthet

Vi har vandrat idag. Jag, Kärleken och Lillebror. En lång skogspromenad, välbehövlig. Mina fötter värker så klart efter att ha släpat runt med mig och 15 kilos övervikt. Tänk, 15 liter mjölk att bära liksom, skrämmande.

Jag tar tag i saken när det passar. Jag tänker ändå inte sitta på stranden i sommar, halvnaken. Med eller utan 15 liter mjölk runt mig, I am not a sunbather, eller hur man nu säger.

Lillebror hade en migränattack idag. Jag trodde honom dock inte då han kört rätt så friskt med huvudvärk sista tiden. När han väl låg och nästan kräktes trodde jag honom. Han hade då redan fått en smältis alvedon utifall att. Nu har han bestämt självmant att INTE luras. I alla fall inte med huvudvärk. Han drog ett streck vid halsen och sa att här går gränsen, jag får väl säga att jag har ont i en arm i stället.. Lilla Prins Bus, vad vore livet utan honom? Fattigt, tråkigt, tomt och innehållslöst.

//AH

Vacker text (inte av mig).

Censurerade tankar

har inte gjort mig fattig..

Men jag har aldrig känt mig så sliten som nu

så trött och ful.

Visst kan jag kämpa vackert och le

men på bilden står Ågren bredvid

och klappar mig på axeln.

Sen lägger vi in backen

och kör så långt in i mörkret

att vi inte hittar ut.

Här är jag min kära

men helt utan masker

här är jag min älskade

med alla later och laster.

Jag orkar inte ljuga för dig

för är det så att du vill älska mig

så kan jag inte spela

jag har nog med att överleva.

Och jag vet att du kan få mig

det är mer än bara det..

…Eva Dahlgren

Tänk att det finns människor som kan skriva en text som berör så fantastiskt mycket. Människor som genom sina ord kan få andra själar att gråta ut sina stenar och få dem att känna sig friare och som mer hela… Jag är mållös. //AnnelieH

som en gudinna.

Jag sover som en gudinna. Jag struntar i TV:en på kvällarna och lägger mig i sovrummet. Läser, lyssnar på radion, pillrar med min iPhone. Påsken har varit ett härligt avbrott i stressen, den dagliga. Kärleken däremot har varit sjuk, rejält dålig men allt har flutit på rätt bra ändå. Lillebror börjar dock klaga på att han håller på att svullna igen, som en hamster ni vet. Vi får se vart det leder.

I morgon är det jobb igen.

Jag ska njuta nu och känna hur friheten smeker mitt sinne, mitt glada sinne. Ska börja med en kopp kaffe, yes!

//AH

Rokad

Jag sitter här med ömmande kropp, värkande rygg och stela leder. I natt har jag för den sista gången sovit på min madrass, på mitt kalla golv med min snarkande trygghet bredvid mig i soffan, 30 centimeter ovanför mig. I natt har jag, för sista gången vaknat upp för att en familjemedlem behövde badrummet och då klev över mig. I dag börjar mitt nya liv som stolt rumtillhörande kvinna. Vi kommer att utföra en rokad!

Älvan flyttar ut i lillstugan, Storebror flyttar in i hennes rum och lillebror flyttar in till hans rum och vi, Kärleken och jag, flyttar in i lillebrors pytterum. Feels like I am dreaming!

I kväll ska jag ligga i mitt ”nya” rum, med tända ljus och bara njuta av att jag lever, andas och älskar.

Lillebror

Lillebror har Barnmigrän. Vi fick träffa en ny doktor, en läkare som tydligen ska BLI barndoktor. Jag tänker kalla honom Dr. Fantastisk. Besöket tog en timme och han lyssnade, frågade saker, undersökte, upprepade, kollade, klämde och kände, gick igenom hela Lillebrors kropp, skrattade, frågade saker igen, lyssnade igen. Lättnaden var stor när vi gick därifrån. Nu vet vi att vi är på rätt väg, att vi tänkt klart och redigt och resan mot bättre tider för lillebror är redan påbörjad. Det vi gjort är följande:

1.  Ändrat hans sömnschema

2.  Kollat av hans mattider

3.  Fixat till diverse rutinförändringar

Precis det vi gjort ska göras vid Barnmigrän. Det är ingen garanti för att det inte ska komma nya anfall men i alla fall förbättrar det hans möjligheter. I skolan ska han ha ipren till hands. jag vill dock att hans lärare ringer oss om hon misstänker att något är på väg, för Lillebrors skull.

Nu ska jag vänta in att han slutar för dagen. Farmor/Svärmor och jag aska tillsammans hämta honom och gå och fika, mysigt! Först blir det en promenad för mig och Kära Svärmor…

//AH

Huvudvärk

Lillebror är hemma idag. Lillebror har det inte så lätt just nu. I måndags fick Kärleken ett samtal till jobbet om att han hade en ledsen kille med huvudvärk på Fritids.

När jag mötte dem (jag var på väg in till stan och väntade på bussen) gick han sakta och ansträngt, kunde inte hålla tillbaka tårarna och var alldeles likblek. Jag frågade direkt med min allra varmaste mammaröst om hur ÄR det gubben… Håll tyst, låt mig vara fick jag förskräckt tillbaka. Kärleken tittade på mig med en blick som sa att nu är du helt tyst och låter honom vara och sa med lugn röst att jag tar hand om honom nu.

Lillebror kräktes hemma, blev bättre, lyckade somna in men när Kärleken var och hämtade mig och min väninna vaknade han med samma värk och kräktes igen med Älvan som starkt och beskyddande sällskap. Det hände en gång till och igår hade han sedan efterdyningar av den hemska huvudvärksattacken. Idag vilar han bara, med mig.

Detta har hänt cirka 5 gånger de senaste månaderna. På tisdag ska vi till doktorn. Kan vara migrän, behöver jag säga att det inte känns så roligt och att jag lider med Lillebror?

//AH

Inget mer tvivel

Ibland har jag undrat om det verkligen var så bra att vi skaffade katt. Storebror har astma och allergi, Älvan har astma men ingen känd allergi. Lillebrors astma sägs ha vuxit bort men jag känner att rester kan sitta kvar. Då skaffar vi katt.

Jag har längtat efter en katt men ungarnas suveräna doktor har bestämt avrått mig. Då började helt plötsligt bägge mina tonåringar att röka. Huset var fullt med möss, nätterna igenom smällde dessa fasansfulla fällor, musskit överallt men jag stod ut, vi skaffade INTE katt. Då börjar ungarna röka! Fan for i mig och vi blev med Puma. Ibland har tvivlen slagit till som när Lillebror har krupp eller Älvan hostar, men idag, nu ikväll sveptes mina tvivel bort.

Lillebror går igenom en tuff period i sitt liv. Det är inte lätt att vara 7½ och bara ha stora syskon. Ingen i sin egen åldersgrupp att dela saker med, lära sig hänsyn mm. Ikväll blev allt fel och medan vi pratade ut så klappade han Puma som sökte honom, tröstade honom, kröp upp nära och tryckte sig emot honom. Lillebror log mellan tårarna och bad mig vänta en stund med mitt prat.
-Jag behöver vara en stund med Puma för mig själv.

Självfallet fick han det. Efter det var det lättare att nå honom och kvällsrutinerna flöt på.

Senare, när jag skulle titta till honom, hade Puma smugit sig upp och in i hans famn medan han sov…Om det ens fanns ett litet uns tvivel kvar så försvann det bums.

Hon är rätt för oss och vi för henne, det är bara så rätt.

(klicka på bilden , den blir då större)
//AH